Nu har vi äntligen kommit iväg och befinner oss för tillfället i Annecy på vandrarhemmet där vi ska spendera en månad.
Igår var det resan hit som gällde. Vi åkte från Fredrikas mormor, hos vem vi hade tillbringat natten, klockan 7 på morgonen (otroligt pigga brudar) och styrde kosan mot Skavsta flygplats. Här hittade vi en riktig gorgeous grabb som flinade stort mot fredrika som mötte leendet med ett par snabbt rodnande kinder. Efter inget strul alls med vikt på bagaget (!) klev vi på planet tillsammans med Ida Olsson & Linnea Vrangstål (som nu är i Aix-les-Bains). Efter en ganska kort flygresa med en sovande Fredrika i Karins knä var vi framme i Paris Beauvais. Därifrån hittade vi flygbussarna och tog oss till Porte Maillot. Ett något obekvämt sällskap med alldeles för många stora väskor tog sig upp&ner&upp igen för x antal trappor på väg till rätt tunnelbanelinje. På vägen lyckades vi givetvis fastna i biljettpassagen, men en hjälpsam fransman löste detta, och gav oss flinande tummen upp. :) (Bör även tilläggas att gorgeous grabben från Skavsta också passerade. Rodna rodna rodna!)
Framme på Gare de Lyon hade vi ett par timmar att döda, så vi satt mest och fulade oss i en trapp. Kollade på fåglar med ett ben och såg en femåring slicka utspillt kaffe från det otroligt frescha golvet. MUMS. eller?
Karin och Fredrika, som nu är sjukt pigga, MAJOR kissnödig und fnittriga lämnar I&L med väskorna och börjar leta efter toaletter. Finns inte. Går inte. Kan inte! Blir borta i en halvtimme, och kommer tillbaka okissade och ännu tröttare.
Väl på tåget hamnar gänget i olika vagnar, och separationsångesten är ett faktum. Återseendet tre timmar senare leder till smått roade leenden från söta killen i sätet framför. He-he-he.
Två minuter innan tåget stannar sitter två tjejer och har panik över HUR FAN MAN FÅR EN TAXICHAUFFÖR ATT KÖRA TILL ETT VANDRARHEM MAN INTE ENS VET NAMNET PÅ. Totalt obefogat eftersom det står en snubbe med en skylt med våra namn på precis på perrongen. Dessutom pratar han engelska, och vi åker i hans pyttelilla gula bil upp till vandrarhemmet som ligger lååångt upp. Eller alltså, brant och jobbigt, inte långt.
Blir presenterade för nattvakten, (han med korta ben, även kallad Olivier), och känner plötsligt att franskan är nog inte på topp ändå. Delar rum med Henrietta, trevlig människa som också kan engelska.

Ledigt dagen efter. Vaknade åtta, snabb dusch, sen frukost. Hur lever människorna på denna mat?
Ofrivillig powernap, sen bär det av ned mot staden och nya äventyr. Grönt vatten i "Le Lac" (som visst är fin, men inte så sjukt stor och cool som fransmännen verkar tycka). Däremot är vi nog en aningens kär i broarna och venedig-känslan, som ligger över hela staden. Små puttenutt-hus och massa restauranger, massa glass och massa bagerier-tjosan. (Prövat nougatfylld mumsig sak, (Y) )

Det enda tråkiga är ju att allting är så DYYYRT. Usch och fy och blä, men vi överlever. Uppförsbacke hem, vilket ledde till en till powernap innan vi fick i uppgift att flytta till ett nytt rum. Denna gång har vi rummet för oss själva, och internetconnection iallafall stundtals. Laddar nu för en seriös dusch i högtryckstvätts-duschen, och sedan sova, börjar jobba 7 imorn. Göra frukost. Blir nog bra det också.

Eftersom internet inte samarbetar för fem öre för tillfället kommer bilder och sån sen när vi fått det att funka. Kanske. Just nu ska vi sova. I massor. PUSS!